Börjar man bli gammal?

Tänker ibland på hur gammal eller ung man är. När jag tittar mig omkring och ser på mina vänner sen barnsbenen så märker jag eller rättare sagt märkte för länge sen att dom skaffar familj, hus och liknande saker redan för länge länge sen. Sen tittar jag på mig själv, ingen färdig utbildning långt från en ordnad ekonomi och långt från ett normalt och stabilt liv. Jag fyller 28 i år och det betyder att det är 2 år kvar till 30. Jag saknar kärlek och nån jag kan känna att jag vill åldras och slå mig till ro med. Tror inte att man ska söka desperat men önskar att hon fanns hos mig när jag lägger mig på kvällen och när jag vaknar på morgonen.
Sen har vi ju allt med barn också, jag älskar barn, dom lever verkligen i nuet och kan sprida glädje och kärlek omkring sig utan att ens veta om det. Jag skulle gärna vilja ha barn men jag skulle också vilja kunna ge det barnet/barnen den trygghet barn behöver och är nog inte riktigt där än.
Sen finns ju funderingar om det är ett taskigt att skaffa ett barn i dag, jag tänker på barnet då, världen blir ju inte direkt bättre med åren.
Adoption är något man kan tänka på, tänk er hur många föräldra lösa barn som finn runt om i världen som behöver ett varmt och kärleksfullt hem. Dom är ju redan födda och behöver tas hand om precis som jag en gång behövde.
Men frågan är, behöver jag ha bråttom eller faller allt på plats när tiden är kommen?