Svårt att leva och glädjas åt nuet.

Varför är man så ofta i tankarna i det förgågna eller i framtiden, varför kan man inte bara vara här och nu? Tror det är där verktygen finns för att skapa en bra framtid till sig själv, det är i nuet möjligheterna finns- Det är lätt att missa viktiga människor och situtioner som kan påverka mitt liv positivt, i det förgågna är det bara negativa saker jag tänker på och i framtiden finns det bara rädsla eller så gygger jag upp för höga förväntningar som raseras när jag tror att jag nått dit.
Lycka, kärlek och förståelse att allt är som det är och kan inte vara på nåt annat sätt och att det faktiskt känns bra att det är så är underbara känslor som jag inte känner allt för ofta.
Som nu, terminen är snart slut och har inte en jävla aning om var och vad jag ska göra av sommaren, skulle heldre gått i skolan faktiskt. Lever hela tiden där framme i rädslan och ovisheten för vad som komma skall.
Konstig resa det dom kallar livet, ibland känns det som att man föds och livet är en språngbräda med massa måsten och krav till döden, och vad händer sen? Paradiset, Helvetet eller totalt mörker? Vem vet, och det enda säkra sättet att få reda på det är väll den dagen man möter döden.
Varför ens tänka på det igentligen, man blir ju inte mycket smartare av att grubbla på såna frågor som ändå inte går att lösa just nu i mitt eget lilla kompliserade huvud.

Nu sitter jag här och skäms och tycker illa om mig själv för att jag faktiskt gillade att skriv lite om tankar och funderingar, det är bara IDIOTER som bloggar ju. Men jag är nog lite av en idiot med identitets kris kan jag tänka mig men som sagt innan allt är PRECIS som det ska va just nu och det kunde inte varit på något annat sätt punkt slut. Im out of here....